Som det framgick i ett tidigare inlägg hade jag ingen aning om att det finns så kallad hundchoklad. Fick mig en uppläxning som hette duga men nu; nu så vet jag.
Vad jag inte förstår är hur det kan finnas hundchoklad. Hundar kan ju dö om de äter “vanlig” sådan. Eller är det bara en myt? Varför då tillverka dessa karameller som jag nu låtit Sebbe prova. Han gillade dem inte, precis som så många andra vovvar.
Snälla; förklara.
Etikett: hundar
Regn och rusk
Sebbe hatar verkligen regn. Han var så söt idag när vi promenerade hemåt från Globen. Först grinade han en del och skakade av sig så ofta han orkade men när han insåg att vi var på vår gata satte han fart. När vi väl kom fram till huset rusade han in bland bilarna på parkeringen (han orkade inte ens gå runt), zickzackade sig fram över gräset och skuttade glatt fram till porten. När vi kom in i lägenheten hoppade han runt som vore han en kanin – alldeles lycklig. I love Sebbe.
Hundgodis
Hundgodiset (Frank’s ProGold med kycklingsmak) jag köpte igår var en succé och nu har Sebbe nosat sig fram till godisgömman. Som tur är når han inte upp. Däremot har han lärt sig att hoppa upp i soffan, ner från sängen och att urinera som en karl (sällsynt men det händer). Alla borde ha ett husdjur. Eller två. Så är det bara.
Sebbe
Jag ljuger så bra (inte)
Efter morgonpromenad med Vilddjuret drack jag julsmakande te. Åkte och fick massage av Bengan. Efter hans behandling kan jag göra konster jag trodde min arma kropp var på tok för gammal för.
Jag vaknade med lurarna i öronen (hade visst somnat så) och min drömvärld blandades ihop med verkligheten. “Jag ljuger så bra” var det första jag hörde när jag slog upp öronen och i drömmen strax innan hade jag skrivit en ny text till den. Den var bra, men jag minns inte hur den gick.