Jahaja.
Ikväll övergick SMS-romansen i en telefonromans.
Ja, han ringde. Ja, han hade jättefin röst. Ja, han skrattade åt saker jag sa. Ja, han fick det att pirra både här och där. Och nej, jag hörde inte krigsdramat i bakgrunden.
Och åh! Efteråt sa han att han tyckte det var så härligt att jag lät “så manlig”. Jajamensan. Jag låter manlig. Jag är manlig. På ett bra, reko sätt så klart.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik