Idag upptäckte jag ett så kallat smultronställe. Jag och Sebbe var på långpromenad i ett skogsområde vi aldrig strosat i tidigare, trots att det ligger väldigt nära hemmet. Plötsligt befann vi oss rätt högt upp på ett litet berg och det var det mysigaste stället jag vistats på på länge. Att promenera i skogen är verkligen oerhört lugnande (klyscha, jag vet) och jag rekommenderar det för alla stressade själar där ute. Nog för att jag har mina manodepressiva tendenser men jag fylldes plötsligt av en lyckokänsla jag inte upplevt på länge. Det låg någon typ av förväntan och spänning i luften och det var ljuvligt.
Jag är så nöjd över att bo där jag bor – gångavstånd till stan och lika nära till skogen.
Dagens mail:
“hej! jag blir väldigt glad och berörd av att läsa dina bloggar:) du verkar väldigt personlig och varm ha de fint”
