Så telefonen ringde igår kväll. “Kommer ni och grillar med oss”, pep rösten. Jag var så klart lite svår. “Åh, jag är så trött” och “åh, kan ni inte komma hit istället?” och “men jag har ju inte ens nåt SL-kort eftersom jag kämpar mot gubbfetman och cyklar överallt men nu orkar jag faktiskt inte cykla mer idag”.
Ja, är man lite svårfångad så är man fortsatt populär!
Vi tog oss till Vanadisparken i alla fall och trots att jag 1994 inledde min bostadskarriär med en flott våning i Vasastan så hade jag faktiskt aldrig någonsin tidigare besökt denna park.
Eftersom jag mestadels umgås med utisar är maten alltid vällagad, genomtänkt och smarrig.
Dallas-hår.
Många halvnakna män.
Kanske undrar ni vad poängen med såna här bilder är? Jag vill ju bara bevisa att jag faktiskt har vänner. De är dessutom både snygga och smarta och roliga (undantag finns så klart!).
Sebbe älskar Stockholm.
Sebbe älskar grillat.
Ja, det var det.
Nu väntar jag på Handyman. Ja, han ringde och väckte mig i morse. “Jag har köpt sladdar och *en massa annat som jag inte minns* så jag tänkte komma förbi och fixa färdigt i ditt badrum”.
“Gör du det”, svarade jag sömnigt, “så tar jag en köppa kaffe under tiden”.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik