Jag trodde ett tag att Sebbe var blandras men det tror jag inte längre. Han blir mer och mer lik en fullfjädrad papillon för varje dag som går. Speciellt i de friska höstvindarna (I love), då står hans öron som aldrig förr och han liknar de där fjolliga hundarna i böckerna.
Och han älskar ostbågar (inte för att det är utmärkande för hans ras men ändå). Han verkar alltid lika förvånad över att något så stort kan smälta så ljuvligt på tungan och visa sig vara mest luft.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik