Positiva veckan nu.
Idag är jag tacksam över att jag inte har tappat hoppet.
Jag påstår inte att jag varit med om värre hemskheter än någon annan men jag har haft förfärlig otur i kärlek och jag försöker förstå varför det är så då jag egentligen är ett kap. Jag menar; vill man ha en pojkvän som varken är blåst, elak, ond eller ens ful som stryk så är jag ju någon att hugga! Dessutom är jag oerhört trogen och lojal. Och bra på vuxenbrottning.
Så hugg mig.
Jag har väntat länge nog.
Och jag orkar inte med en enda karl till som får “kalla fötter”.
I like ‘em warm.
Jag ger inte upp. Jag väntar.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik