Privat: Han var som en målning

På väg från apoteket mötte jag det stiligaste exemplar av människoaset som jag någonsin skådat. Jo, jag hade varit där och hämtat ut tunga mediciner åt min ungdomligt sjuka väninna och när Sebbe svängde in på nästa gata, i fel riktning, så kunde jag inte annat än stanna och låta honom hållas. Mot mig kom nämligen denna övermänniska. Ni kan se det framför er, som ur en film, hur han kommer gående i slow motion och ljuv musik uppstår. Han spänner ögonen i mig och jag möter hans blick. Tungan fladdrar förmodligen i vinden och när han passerar mig följer inte bara min blick, utan hela mitt huvud med i vändningen. Han är helt klädd i svart och har svart självlockigt hår i ungdomlig och förmodligen trendriktig frisyr. Ögonen är mörkbruna och inbjudande och det diskreta leendet… – ja, suck och stön.
Blev alldeles mjuk och såsig inuti. Lite som en persika. Han gled in på Konsum och jag borstade av mig och gick vidare. Sebbe anade ingenting utan slog bara en extra stråle mot husväggen. Någon härlig hynda hade väl passerat och skvätt lite grann.