Flytt

Håller på att packa ihop kissens saker. Älgen och den lilla gula nallen ligger och väntar på buren och missen märker att något är på gång. Nu sitter han återigen och tittar ut på de fallande löven. Vad tänker han? Samma som jag när jag tittar på samma träd?
Jag ska bli av med denna ångest om det så är det sista jag gör. Vet inte varifrån den kommer men den äter upp mig inifrån. Snart kommer D och så flyttar vi hem till honom i några dagar. Datorn ska med så klart.

Ty sig

Kissen börjar ty sig till mig mer och mer och väcker mig med en puss på näsan. Mest av allt gillar han att titta ut genom fönstren. Jag har fönster åt två håll och det verkar han uppskatta lika mycket som jag. Löven som virvlar till marken från den snart nakna lönnen som i somras höll på att klättra in på min balkong i all sin grönska har särskilt väckt kissens uppmärksamhet. Men idag ska han åka hem till D. Jag märker att Kissen saknar sin husse. Men det gör i och för sig jag också.
Läste just en intervju med Eva. Hon verkar fin.

Ork 2

Jag är helt orkeslös. Alla mina muskler måste få vila. Jag hoppas att mina labbresultat nästa vecka kommer ge utslag åt endera hållet för jag vill veta varför jag är trött hela tiden. Men jag kan inte gå och lägga mig heller för då växer ångesten.
Tänk att allt bara kan ta slut huxflux. Tänk att allt kan förändras på ett ögonblick. Att hela ens världsbild kan raseras, att man genom en enda liten tanke kan förstå helt andra saker. Se allt från en annan vinkel. Nya synvinklar.
Idag kan mitt största problem vara att jag bara inte orkar laga middag. Imorgon kanske det inte finns någon middag. Eller jag kanske är ett ben fattigare. Allt känns så svindlande ibland.

Rusch

Detta har av någon anledning varit den mest hektiska dagen på min site sedan den öppnade. Väldig rush. Och mina finska vänner har börjat följa mitt ack så intressanta liv, de också. Men jag vill ha fler gästboksinlägg.
Och rensningen i mina CD-hyllor går ju sakta men säkert framåt.

Anti-D

Någon dag ska jag berätta om vad som kan hända när man äter antidepressiva. Men inte idag. En annan dag ska jag berätta om Korvkillen. Den upplevelsen är nog en av de mest absurda jag fått äran att uppleva. Och en klassiker bland vännerna.
Jag har legat i soffan idag och zappat. Ser sällan på TV och dagar som denna förstår jag inte varför jag betalar TV-licensen. Jag är så tråkigt ordentlig. Och på 20 kanaler fanns inget av intresse. Sport, dokusåpa, krystad familjeunderhållning, skräp på MTV som ju en gång i tiden var en musikkanal. Och så barnkanalerna. Nada para mí. Så jag sätter mig framför datorn och vill så gärna skriva någonting viktigt men det finns inget i mitt huvud just nu. Därför ska jag äta chips nu. Det är en last jag har svårt för att släppa.