Min livslögn: den arabiske gudfadern

I hela mitt liv har jag trott att min gudfar heter Farid.
Jag har inga minnen av honom men jag har ett glatt fotografi på oss tillsammans; på mitt födelsedagskalas någon gång i slutet av 70-talet.
Farid försvann och (av någon anledning) har jag ibland fantiserat om att han är shejk i något arabland och att jag en supersolig dag ska få ett brev som säger att han aldrig fick några egna barn och att jag nu ska få ärva honom och leva i lyx och flärd tills jag lämnar jordelivet.
Idag kom jag att tänka på att när min syster bad mig bli gudfar till hennes senaste pojkspoling så gick det inte för sig eftersom jag inte längre tillhörde någon kristen församling. Jag hade i och för sig redan lämnat kristendomen bakom mig när jag blev gudfar till hennes förstfödda tösabit, men av någon anledning så gick det för sig den gången.
Tankarna vandrade vidare och jag kom på att Farid ju var muslim – hur skulle han då ha kunnat bli gudfar i Svenska kyrkan?
Jag SMS:ade min mor. ”Dagens överraskande fråga…” och så frågade jag lite om denne Farid.
Det visade sig snart att min gudfar inte alls heter Farid – han heter Sune.
Och jag som alltid tyckt att det har varit lite spännande att ha en arabisk gudfar. Tji fick jag.
Alltid är det nåt. Och vem Sune är har jag ingen som helst aning om.
Comments off.