“Men kom in”, sa han inbjudande.

Jag skulle handla något så Sebbe och jag gick till kiosken där blattehunken jobbar. Jag öppnade dörren och hojtade vad jag ville ha, med hunden min utanför dörren. “Men kom in”, sa blattehunken. “Men jag har hunden med mig”, sa jag varpå han med ärtig stämma replikerade; “det är ok, kom in!”
Så in gick vi och han frågade “vad vill du ha?” Jag bet mig i läppen för att inte flåsa fram; “dig mellan mina nytvättade lakan”.
Jag betalade, log, sa “tack och hej” och gick hem.
Sådana små saker gör vardagen ack så mycket trevligare.
Jag log fnittrade faktiskt hela vägen hem.