Idag har jag lyssnat på Evita (med Madonna dårå). Det fina med mångsidiga artister är att de introducerar nya gengrer och stilar för en. Jag är ju verkligen inget fan av musikaler eller annat teatertrams (so sue me) men tack vare Madde upptäckte jag den fina musikalen Evita i och med filmatiseringen av den. Här finns så väldigt många fina bitar och trots den electropopälskare jag är måste jag säga att Madonnas storhet, trots att hon inte är någon stor vokalist, kommer fram bäst i enkla, avskalade låtar. Hör den vansinnigt vackra Another Suitcase In Another Hall ovan. Donnan menar verkligen det hon sjunger.
När Evita kom, 1996, hängde jag mycket på Stockholms genom tiderna (sedan min bögtideräkning) bästa gayklubb Gossip. Stället hade ta mig tusan allt! De spelade dansremixen av Don’t Cry For Me Argentina i tid och otid och vi flängde runt på dansgolvet som tokar. Åh, ljuva minnen!
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik