Mellotrauma

Häromdagen kom jag på att Melodifestivalen börjar på lördag. Redan. Hur kunde jag missa det? Sa just, när min vän P frågade när första deltävlingen äger rum; “Jaaa.. om en månad ungefär”.
Å, så värdelöst av mig. Skäms.
Nu ska jag bjuda på mitt värsta mellominne (jag var schlagerfjolla innan jag var fjolla ens).
Kvällen då Martin Stenmarck så skandalöst vann med sin totalt värdelösa låt var en av de värsta kvällarna i mitt liv.
Jag var relativt nyinflyttad i min nuvarande lägenhet och alla mina melloälskande vänner var upptagna. Jag hade sedan länge bestämt att aldrig göra om misstaget att se på mello med någon “måttligt” intresserad eftersom jag bara blir förbannad på onödigt prat (eller som när jag och ett nuvarande ex (surprise) skulle se finalen något år och jag hade fixat och trixat i hemmet för att det skulle bli en underbar kväll och han just innan programmet började lät mig få veta att han minsann skulle sätta sig vid datorn. Med kommentaren “jag hör ju!” Fatta!). Tillbaka till 2005. En hunk jag suckat efter i tio år – totalt out of my league – hade börjat uppvakta mig och jag skulle träffa honom den här kvällen. Det slutade dock i katastrof. Min mobil hängde sig så jag inte kom åt några nummer (och fick således inte tag i en enda människa). Jag blev så upprörd när Stenmarck vann att jag hällde i mig sprit. Jag blev så omoget askalas att jag inte kommer ihåg exakt vad som hände. Hade lagt fram SL-kort, leg + kontanter för att bara kunna svepa med mig när jag gick. Dagen efter låg de kvar, orörda. Däremot hittade jag en SL-biljett i fickan, så någonstans hade jag varit. När jag kom hem från var jag nu varit någonstans gick jag till fel hus (var som sagt ganska nyinflyttad) – detta minns jag tydligt – och satte nyckeln i låset till lägenheten som är “min” lägenhet fast i huset bredvid. Jag stod där och försökte ta mig in utan att lyckas. Till slut ringde jag på! Mitt i natten. Som tur var öppnade ingen. Jag höll på att börja gråta. I min alkoholdimma trodde jag på allvar att någon tagit min älskade lägenhet ifrån mig. Till slut insåg jag att namnet på dörren inte var mitt och gick därifrån. Hittade hem till slut.
Vad har jag lärt mig av detta? Låt ingen mespropp som Stenis vinna Melodifestivalen. Orkar inte med fler traumor.