Lättklädd

Trots gårdagens extremhetta så hoppade jag upp på bågen och trampade iväg till Globen Shopping för att handla shorts; kan ju inte ila runt i trashiga jeanshorts hela sommaren. Hittade dessa läckra-smäckra på H&M och det var ju tur att jag fick på mig dem när jag kom hem.
Hittade också ett par linnen och låt mig här lyfta ett finger: att jag bär ett linne är en stor händelse – en happening!
Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck när jag testade dessa trasor framför spegeln i bostaden – de passade nämligen. Jag såg inte ens särskilt fläbbig ut. Nu måste jag således köpa fler likadana – fast i olika färger och med olika mönster. Det blir så när jag väl hittar något som funkar ihop med denna patetiska kropp – så var fallet även med de där eleganta färgade byxorna som jag föll för för ett par år sedan (här syns de rosa och i min fantastiska klädkammare finns de även i blå, grön, gul och svart version).

Aha, du undrar om det är en israelisk flagga du ser på mina smakfulla flipflops! Jadå, det är det. Fick dem av ex-maken och jag älskar dem svårt. (Mitt nyaste favorituttryck är att älska någonting svårt. Det är ju svårt att älska.)
Avslutningsvis vill jag hylla mina israeliska vänner – de är så vänliga, omtänksamma och finemangfina.
Det sägs ofta att israeler är så där medelhavsaktigt burdusa och lätt otrevliga, men det har jag då sannerligen aldrig upplevt.
Igår var det en kamrat som var orolig att jag blivit lurad att betala ett högre pris än nödvändigt för det där hotellrummet. Se konversation nedan.
(Detta händer för övrigt också alltid när jag åker taxi i det heliga landet. ”Hur mycket betalade du?” Eller i förväg: ”Och betala inte mer än så och så mycket”. Puss på dem.)