Oj, så trevligt med kommentarerna som trillade in till gårdagens inlägg.
Det inkom en liten önskan om ett inlägg om det här med vegetarianismen.
Jag har ju varit vegetarian i runt 30 år. Alltså i hela mitt vuxna liv men redan som barn valde jag bort kött. Av två anledningar: jag var djurvän och jag gillade inte smaken av kött, fisk eller fågel.
Under korta perioder i livet har jag varit rent av vegan – jag och min exmake hade ”veganska veckor”, vilket var festligt. Vi lagade mestadels vår vanliga mat men i vegansk version. Vyerna vidgades på ett härligt sätt. Bland det godaste vi lagade då (eller jag, eftersom han var väldigt handikappad i köket) var veganska biffar, med svarta bönor som bas. Och utan ägg, vilket var en utmaning. De blev vidunderligt goda.
Idag däremot så har det skett en förändring, som började för runt ett år sedan och kanske kommer detta med den stigande åldern. Jag har börjat lyssna på vad kroppen har att säga.
Ungefär varannan månad skriker min kropp efter kyckling. Då äter jag kyckling och kroppen blir nöjd. På samma sätt: för ett tag sedan skrek min kropp efter fil eller yoghurt. Oj, vad jag drack fil och yoghurt i ett par dagar och sedan mådde jag bättre. Och senaste exemplet: för ett par månader sedan ville min arma kropp ha bröd. Jag äter aldrig bröd! Kroppen ville väl ha fibrer. Antar jag.
Då åt jag redigt finskt rågbröd och jag mådde så bra efter det.
Så ja, jag är fortsatt vegetarian men jag lyssnar till min kropp (som tack och lov aldrig har krävt rött kött eller fisk, som jag aldrig någonsin har tyckt om – rött kött smakar ju bara järn, vill jag minnas).
Jag återkommer i ämnet, med mina bästa vardagsrecept.
Här finns tidigare blandade inlägg i ämnet.