Känslosam helg

Nu så.
35-åringen har åkt hem till sin småstad och jag kan konstatera att jag har haft en känslomässigt turbulent helg. Mycket trevligt, men mycket smärtsamt. Trots att jag aldrig har för avsikt att hänga ut någon annan än mig själv här så ska jag försöka förklara… Så kort som möjligt.
35-åringen var som mitt ex-ex.
För fem år sedan (när jag började blogga) så gick jag igenom ett underbart men fruktansvärt påfrestande förhållande som slutade med depression, antidepressiva och jag jobbade inte på ett halvår.
Jag tror att Moder Jord kastar en massa hinder framför oss, som vi ska ta oss över, och jag tror att Moder Jord planterar en massa vackra blommor längs vår väg. Ja, de är vackra men de är giftiga och de gör oss sjuka. Grejen är att vi måste lära oss att sluta plocka dessa blommor. När vi lärt oss det så tänker Moder Jord att vi lärt oss läxan och är beredda att ta klivet till nästa nivå och då finns inte dessa giftiga blommor längre längs vår väg (där finns andra dock).
Så den här helgen var ett test. Eftersom jag är 35 (men ser ut som 24 och känner mig inombords som 74) så visste jag att jag skulle hålla tassarna borta. ”Plocka inte blomman, Kimman.” Så det gjorde jag inte.
Jag tycker väldigt mycket om 35-åringen. Tycker om hans kärna och hans själ. Men det får vara bra så.
De som känner mig väl – och gjorde det för fem år sedan – vet vad jag menar när jag säger att han var D2.
D2 is not for me. Jag har lärt mig den läxan och går nu – äntligen – vidare till nästa nivå.
Lite som i Super Mario Bros.
Vi avslutar med lite humor.

Jag älskar boxen. Jag älskar Oprah.