Kallprat

Igår mötte jag en kvinna i tvättstugan.
Jag brukar hälsa på henne och hennes hund men detta var första gången det var läge att säga något mer än ett simpelt “hej”.
Jag fick så klart inte många ord ur mig – fyra stycken för att vara exakt: “hej”, “tack”, “jaså”, “jo”.
När jag gick hem för att hämta mer tvätt tänkte jag att så här kan jag ju inte ha det.
När jag var tillbaka i tvätteriet (mycket roligare ord än “tvättstuga”) ställde jag mig vid mitt torkskåp och började varsamt hänga upp de plagg som är för vackra för att torktumlas. Kvinnan stod en meter ifrån mig och jag tog mod till mig och bad om hennes åsikt om våra nya tvättmaskiner. “De skrynklar lite väl mycket”, tyckte hon. “De gör det, va!” sa jag som om jag visste vad jag snackade om. Därefter flöt det på.
Fatta att jag står i tvätteriet och diskuterar tvättmaskiner.
Något har hänt.