Jag såg en tjyv

Igår när jag satt lite uttråkad på jobbet blängde jag ut genom fönstret och drömde mig bort. Jag är rätt bra på det. Det passerar väldigt mycket folk på gatan utanför och många av dem är dessutom, av någon anledning, mer eller mindre hunkiga. Igår noterade jag en yngling som i mina ögon var mycket attraktiv. Jag följde honom med blicken. Han såg lite förvirrad ut och visste inte åt vilket håll han skulle gå. Plötsligt lade han ifrån sig ryggsäcken. Han placerade den på pakethållaren på en parkerad cykel och gick därifrån. ”Oj, att han litar på att väskan kommer ligga kvar”, tänkte jag och fortsatte blänga.
Grabben kom aldrig tillbaka och efter ett tag trillade polletten ner: han var en tjyv! En bov! En bandit!
Jag blev mycket besviken på denne attraktive unge man. Han såg ju ut som en sådan som jag glatt hade bjudit in på en het kopp kaffe och en fluffig kakbit.
Han hade stulit någons ryggsäck, tömt den på värdefulla föremål och jag blev vittne till hur han gjorde sig av med ”skräpet”.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kunde inte lämna kontoret just då och att ringa polisen skulle ha känts som lite för mycket.
Tack och lov kom cykelns ägarinna och tog hand om problemet.
Hoppas att tjyven åker fast och att ryggsäcken återigen hamnar hos rätt person.
Åh, vad jag hatar tjyvar. Riktigt föraktar! Och nu såg jag en livs levande. Snygg dessutom! FAN!