Kollegan med klippetikloppskorna (han har tack och lov dumpat den tradiga kostymen – förmodligen på grund av hettan) kliver in och säger hej. Jag svarar “tja grabben” och ler tydligen.
Kollegan pekar på mig med ett brett smil och jag frågar vad han insinuerar.
“Ett leende!”, svarar han. “Det är inte ofta man ser dig le.”
“Nej, jag är mycket seriös på jobbet”, replikerar jag vasst, “jag tar mitt arbete på allvar. Jobb är jobb, privatflams är privatflams.”
“Bra”, avrundar han, “det är helt rätt”.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik