Inte mycket kvar

Årets stora händelser prickas av i rasande fart.
– Besök av herr Grön
– Mello i Globen
– Kylie i samma glob
– Europride
– Besök av mor, far, hund
Kvar att se fram emot:
– Israel
Hmm.. That’s it so far.
Jag blir alltid så låg när föräldrarna varit på besök. Se förra året.
Det gick bra med hundarna till slut. Jag tror att det blev bättre efter att jag tagit ut dem tillsammans ett par gånger – de insåg kanske att de hörde till samma flock (eller nåt). De har inte lekt eller umgåtts idag, men de har iaf inte bråkat.
Varje gång jag träffar föräldrarna ser jag så tydligt varifrån jag fått min oroliga ådra. De kan knappt njuta av vistelsen då de är oroliga att inte lyckas köra till hamnen. Det slutar dock alltid på samma vis: de åker från mig två timmar innan båten lämnar Sthlm och så ringer de efter 20 minuter och säger att de redan hittat fram.
Det är rätt skönt att se varför en är som en är och lättare att acceptera ens egenheter och/eller göra något åt dem.