Ibland gör man saker som får en själv att reagera. Som alldeles nyss, på jobbet. Jag skulle se vad det stod på en lapp upphängd på väggen tre meter från mig men kunde inte tyda bokstäverna. Därav sträckte jag mig efter glasögonen som låg på bordet framför mig, tog inte på mig dem utan bara tittade genom dem på ett sådant där gubbtantssätt, läste och lade ner dem igen. Kände mig plötsligt väldigt gammal och skruttig. Är det rimligt? Min åldersnoja försvann när jag fyllde 30. 25 var värst. Efter 30 har det bara blivit bättre. 40 kanske inte är lika med döden trots allt. Jag har vänner som klivit över 40-gränsen och de är fortfarande alive and kicking. Kanske mer så än någonsin tidigare.
Nåväl. Jag kämpar med att leva i nuet. Att njuta nu – av det som faktiskt är. Någonting annat kanske inte ens kommer och det vore väl synd på så rara ärtor att inte ha tagit tillvara det man blev erbjuden!? En dödssynd rent av.
Enjoy life,
Gubb-K
