– Tjena Kimman. Vad mörkt du har det; varför drar du inte upp persiennerna?
– Därför att mitt ex-ex-ex-ex-ex jobbar i huset mittemot. Jag vill inte se honom och jag vill inte att han ska se mig.
– Så dramatiskt.
– Ja men när vi gjorde slut den där varma sommarkvällen för tolv år sedan då jag med brännande tårar i ögonen rusade längs Gamla stans gator mot Café Opera där jag skulle träffa vänner så trodde jag i min enfald att jag skulle slippa åbäket. Men nej. He keeps popping up.
– Har du stött på honom nu då?
– Ja, hela tiden. Han står utanför och röker var och varannan dag när jag går på lunch. Jag vet inte om han har sett mig då jag tack och lov alltid burit min enorma halsduk över hela huvudet.
– Bra. Fortsätt så. Hoppas han är borta innan våren är här.
10 reaktioner till “Grabben i huset bredvid”
Kommentarer är stängda.
Det är inte helt fel med persienner ibland…
Nej, jag älskar dem.
Idag verkar han inte jobba så jag släpper in ljuset! Jag passar på.
Jag kan verkligen förstå hur du tänker och känner. Men ärligt: är han värd all den energi…?
Nja. Men hellre det än ett evigt hejande. Undviker honom så länge jag kan…
Burka kan i vissa fall va ett praktiskt klädesplagg…
Japp. Jag har ju ändå funderat på att skaffa mig en.
Köp mörkare persienner – just in case.
Eller så byter jag rum!
Är det rättvist? Du lever i totalt mörker och exet i fullt (nåja) dagsljus?
Men han är destruktiv med sitt rökande, så jag kommer hålla längre än han. Och då är jag FRI!