Jaha ja. Den här dagen började inte så bra. Vaknade av att Sebbe skällde till, tänkte “det är väl någon mening med det också” och kollade på klockan som visade att jag skulle vara på jobbet fem minuter senare. Upp som ett skott. Stress och ångest. Blev bara en halvtimme sen, tack och lov (för att tänka positivt). Jag hade en av mina sömnlösa nätter. Sista gången jag kollade på klockan var en och en halv timme innan jag egentligen skulle klivit upp. Vet inte vad det var som höll mig vaken men tankarna malde, regnet piskade mot fönstren (inte så där behagligt utan helt i otakt) och som bonus hade jag restless legs. Det värsta är att det är så här insomniacirkeln inleds – nu kommer jag vara ännu mer stressad över att inte vakna och ligga stel som en pinne och vänta på att klockan ringer. Och oroa mig över att den inte ringer.
Som tur är tog jag ledigt imorgon. Det är fest i mitt tillfälliga hem och jag vet hur det blir; “nu ska jag sova”. Eller hur… Jag känner mig själv bättre än så. Alltså blir jag en del av festligheterna.
Morgonens konversation med kollegan WD:
Jag: Hur är det med den där killen du träffade förut?
WD: Kim, jag var 19. Det var tio år sedan.
Jag: Oj. Du åldras med värdighet.
På lunchen ska jag gå och kolla om jag kan hitta någon fräsch blus (jag menar så klart tröja men eftersom blus är ett sådant extremt fult ord försöker jag neutralisera det genom att använda det så ofta jag bara kan). Jag vill ha något nytt på mig ikväll.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik