Ett inlägg om hår som blev nåt helt annat

Jag måste göra något åt situationen!
Jag satt i godan ro och arbetade då min chef plötsligt klev in (på kaffejakt, väldigt mycket handlar om kaffe nuförti’n) och jag sträckte mig diskret efter gubbkepsen men insåg att det skulle se galet ut om jag mitt i konversationen kastade på mig den.
Jag sparar ut, vill jag ha ett plakat som säger. Jag vill ha synthfrilla! Lång, vacker lugg som fladdrar elegant i sensommarvinden. Uppklippt i nacken.
Tänk den dagen! Jag och Y och Sebbe på picknick i Vitabergsparken. Vi äter sallad och kex och ost och dricker rödvin. Vi ligger i skuggan och lyssnar på staden. Sebbe ligger och tuggar på sina karameller samtidigt som han spanar in parkens hyndor. Jag ligger med huvudet i Y:s knä och han pillrar mig i håret. När jag reser mig upp och kysser honom får den varma augustivindpusten min fina lugg att dansa sin elegantaste vals i vinden. Y kastar sig över mig och hånglar ner mig i gräset. Sebbe rusar upp då han tror att det är lek på gång. Sedan går vi hem.
Ja, så får det bli. Men först ska jag dit.
47 dagar kvar.