Djur: Subban förstörde min kväll

Så, igår satte jag kvällskaffet* i halsen när jag satt och tittade på Rapport.
De talade om den nya modemössan – eller ”bloggmössan” som den tydligen också kallas (tvi).
”Jag hittade den här mössan på Pernilla Wahlgrens blogg och hon hade tio stycken!” (BOJKOTTA PERNILLA WAHLGREN!)
Kolla modesubban 02:19 in i klippet. Hon som anser att det är butikernas – inte hennes – ansvar att ta reda på vad det är de säljer/hon köper. ”Vi (köpare) köper ju bara det vi tycker är snyggt!”
Se på henne.
Jag ogillar henne starkt.
Värsta sortens medborgare: allt ska hon få serverat. Självklart har hon ingen som helst aning om vad som pågår i världen – allt handlar om hur hon ser ut.
Att djur lever i misär, att de plågas och flås är inget som bekommer henne.
Och hon har rösträtt.

#fördomarärrenaramasanningar

*Självklart dricker jag inte kaffe så sent på kvällen, men det lät bra.
Länk: AB

9 reaktioner till “Djur: Subban förstörde min kväll”

  1. Jag tycker inte att det är så farligt att hon har rösträtt – men det finns risk att hon förökar sig. DET är illa. Ring Anticimex!

  3. Min granne äger två sådana mössor. I samma färg. Hon pratar mycket om sin analys av den felaktiga nyansen i den första av dem.
    Och så tror folk att vindsvåningsfolket i Vasastan är en myt.

  4. Jag kan hålla med om att päls är helt onödigt, särskilt med de vettiga fuskalternativ som finns som både håller längre, kostar mindre och i många fall är betydligt av jämnare och snyggare kvalité än nån stackars f.d. stressad fläckvis hal mink.
    Inte heller är jag redo lämna över ansvaret helt, jag fattar väl mina konsumtionsbeslut själv utan att någon designer, butikspersonal eller bloggare dikterar dem åt mig, snarare jag åt dem. Det jag är villig att betala för kommer att säljas, ganska enkelt liksom.
    Men.
    Jag tycker faktiskt att kravet på mitt eget samvete och ansvar inte utesluter behovet av att en del butiksägare/anställda lär sig lite mer om sina egna varor. En del tillverkare av jackor med pälskrage använder t.ex. endast päls från skyddsjakt (mao djur som växt fritt utan tillväxthormoner, levt i frihet och avlivats humant i första hand att bevara den lokala faunan, och inte för pälsens skull) medan en del kör på med ståltrådsstrypt schäfer från Kina. Jag har dock hittills aldrig varit med om en enda butikssäljare som känt till pälsens ursprungsland eller tillverkarens pälspolicy (om sådan ens finns hos företaget ifråga). Min åsikt är att de borde känna till det lika mycket som att de måste känna till uppgifter om storlek och tvättråd.
    F.ö. skulle jag aldrig vanhedra mitt huvud med en mössa. Särskilt om den kröntes av en skabbig hårboll Huu. 🙂

Kommentarer är stängda.