Nu har jag hämtat mig lite genom att photoshoppa febrilt.
Imorse när jag och Sebbe var på morgontur fick jag en hemsk känsla. Igår kväll passerade vi nämligen en konstigt parkerad bil och i morse var dörrarna uppbrutna och ett däck låg på marken och det luktade bränt. Mycket obehagligt när man inser att det vimlar av huliganer även i mina lugna kvarter. Jag var rädd att någon skulle ta tag i mig och släpa mig in i bilen så jag och Sebbe pinnade på som aldrig förr.
Och för första gången på väldigt länge tog jag tuben till jobbet. Jag har mycket ont i min vänstra fotsula nämligen. På grund av mina konstiga fötter har jag ju inga skor som lämpar sig för mina maratonpromenader men jag ska snart, snart ge mig ut och finna ett par som fungerar även på mina monsterfötter.
Morgonens drama – att kaffet var slut (helt oacceptabelt) – föll snabbt i glömska då jag läste om Heaths plötsliga död. Livet sätter saker och ting i perspektiv mellan varven.
Arbetet igår, med lesbianen, gick mycket bra. Hon var “en av oss” och jag välkomnar henne med öppen bögfamn.