Det var en måndag i juni

Hälsningar från sängen. Jag låg här och funderade ett tag och jag insåg snabbt att sömnen inte var nära så jag hämtade datorn och låg och skrev lite.
Det var en omtumlande dag det här. Omtumlande på ett bra sätt, vill jag poängtera. Jag gjorde något som gör det lättare att börja på en ny blank sida. Bevittnade även en lägenhetsbrand när jag promenerade på Söder. På något sätt fick den (odramatiska) upplevelsen mig att ännu mer se saker ur ett annat perspektiv. Att vara tacksam och ödmjuk helt enkelt.
Jag och Y talade ofta om det här med att allt, a l l t, är tillfälligt. Det är ju faktiskt så, och det är en ganska deprimerande tanke om man inte lär sig att leva med den. Om man accepterar att det är så så blir det kanske lättare att ta tillvara det som kastas in i detta torktumlarliknande liv. Och njuta av det medan man kan och får.
Nu lade sig Sebbe här intill. Han blänger på mig och han smaskar så där som han gör innan han ska sova, och oj, nu kom även den där sucken som alltid kommer innan han sluter ögonen och sover sött. Nu måste jag alltså släcka och sluta knappra på tangenterna.
Jag vill snabba bara inflika att den här dagen hade kunnat sluta i katastrof – på många olika sätt – men den gjorde inte det. Så tack och godnatt.