På morgontuben (ja, jag tog tuben då bågen är inlämnad för lagning på grund av er glaskrossaras!) läste jag Metro och med stor sorg i herrbröstet tog jag del av artikeln om ”konstprojektet” Det lite billigare, lite sämre bröllopet.
Vidrigt.
Här sliter vissa av oss år ut och år in för att överhuvudtaget få gifta oss och sedan görs det narr av det heliga äktenskapet.
”Redan vid anmälan skrivs skilsmässopapper under, och snart är samtliga brudpar frånskilda.”
Nej men så kul! Verkligen!
Ja, det är klart att det kallas konst.
Det enda som kan rädda detta projekt är att vissa av paren, som ju inte vet vilka de ska gifta sig med förrän det väl är dags, visar sig vara av samma kön.
Syd Skå
2 reaktioner till “Det kallas konst”
Kommentarer är stängda.
Jag blev väldigt provocerad av denna nyhet först, men sedan tänkte jag ”det är ju precis så de vill att man ska reagera” och bestämde mig för att inte bry mig.
Själv har jag otroligt svårt att tro att någon skulle vilja sätta en ring på mitt finger, så det där med giftermål har jag gett upp för länge sen. Kanske därför man känner sig provocerad?
Jag förstår dig, men jag provoceras av det mesta så där tidigt på morgonkvisten!