Det är dagarna som går som är livet

Årstiden är farlig!
Snart kommer vårfloden och redan nu svämmar gatorna över och blötsnö och is faller från hustaken. Bilar krossas och människor likaså.
För en dryg månad sedan föll en massa snö ner på gatan när Sebbe och jag var ute. Tack och lov var det bara snö och jag fick en liten duns på armen och Sebbe på svansen (han hoppade till). Igår var det nära ögat. Ett stort isblock föll ner framför oss och där låg en massa, massa is sedan tidigare. Att få ett sådant block i huvudet betyder tack och godnatt. Eller ”godnatt min prins”, som Py sjunger i sin vidriga sång.
Ständigt påminns vi om hur skört livet är, och här går vi och klagar och gnäller. Nej, nu är det slut med det – nu lever vi till max, som vore morgondagen en myt. Vi vet ju inte när det är över och varje ny dag är en bonus. Eller en sällsam gåva, som Jehovas vittnen brukar säga.
Jag börjar detta nya, positiva liv med att jobba undan arbetsdag 8/8. Gott så.

12 reaktioner till “Det är dagarna som går som är livet”

  1. Kanske behöver vi skakas om sådär ibland för att värdesätta det vi faktiskt har? Skönt att ni klarade er helskinnade iaf! 🙂

  2. HÄRLIG insikt… Men tänk om vi inte hade fått snön från första början… Då hade vi sluppit i alla fall de här problemen 😉

    1. Jo… Men eftersom vi nu är inne i ett positivt tänkande så tänker vi på att det blir en fästingfattig sommar! Bara en sån sak är värd att fira!

  6. Hjälm är att rekommendera. Tur att ni gick och strosade lite, annars hade ni hunnit några meter längre när det hände. Antar att Sebbe blev rejält skrämd.

    1. Ja, han var inte så sugen på att promenera så långsamt gick det (och nu vet ju varför han inte var så sugen). Han blev lite skrämd men gick bakom mig, så det var nog jag som hoppade till mest.

Kommentarer är stängda.