Igår när jag gick hem från den där lyxiga bögterrassen stod jag vid röd gubbe och fipplade med iPhonen. På andra sidan gatan stod två män. Den ene hade ett helt bandagerat ansikte – endast hans ögon och en liten del av munnen var synliga. Han stirrade intensivt och hade han inte sett ut som hämtad ur en skräckfilm hade jag antagit att han fann mig het. Nu blev jag lite rädd istället.
De två männen passerade mig och Sebbe då jag fortfarande fipplade med iPhonen och just när vi började gå vände den bandagerade mannen om och kom fram till mig.
“Ursäkta mig”, sa han på amerikansk engelska. “Jag undrar om du vet om det finns någon kosherrestaurang här i närheten.”
“Hmm”, svarade jag. “Jag vet faktiskt inte om det finns nån i hela stan, men finns det nån borde den väl ligga på Östermalm där synagogor och Kosherian ligger.”
“Ahaa”, sa den bandagerade mannan. “Jag såg din hebreiska tröja och tänkte att du kanske visste.”
“Haha”, skrattade jag. “Okej. Jag är ledsen, men lycka till.”
(Nu vet jag att Hemma hos Julia är kosher.)
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik