Äntligen nyCYKLAD till terapin. Jistanes vilken pärs det har varit, då jag i förrgår köpte in- och ytterhjul (eller däck eller vad det nu heter) och försökte få dem på plats. Fick även hjälp av en robust gubbe men det blev bara pannkaka.
Men igår fick jag hjälp av min späda 28-åriga väninna. Med små händer och obefintliga muskler vevade hon runt och skruvade och hade sig och nu är bågen klar.
Jag har INGA problem med att jag inte kan såna här ”manliga” saker. Jag är mycket bekväm i min egen manlighet, nämligen. Jag är så jäkla mycket man när den verkliga mandomen sätts på prov, ska ni veta!
Men nog såg det lite lustigt ut att en liten jänta fixade och trixade medan jag – en rultig gammal gubbe – satt bredvid och underhöll henne med anekdoter ur mitt innehållsrika liv.
Fri som en nyutsläppt slav trampade jag genom staden och det var så underbart!