I min PSB-serie har vi nu kommit fram till albumet Super från 2016.
Nu har jag recenserat duons samtliga fullängdare. Det tog ett tag, men nu är det gjort och du hittar inläggen här.
Jag var relativt nyinflyttad till Finland när denna dansanta sak släpptes och jag minns att jag inte riktigt var sugen på ny PSB-musik, så jag lyssnade lite motvilligt och ”för att vara snäll”.
Jag är inte jätteförtjust i albumet Super. Lite för mycket klubbmusik för min ”medelåldriga” smak.
- Happiness 3/5
En något ovanlig öppningslåt. Happiness är klubbig och till stora delar byggd på de instrumentala delarna. - The Pop Kids 4/5
Albumets första singel. Nostalgiskt och bra. Väldigt PSB. - Twenty-something 5/5
Andra singeln är ännu bättre. Älskar den blippbloppiga ljudmattan och jag uppskattar takten som nästan är lite marschaktig. Nostalgiskt som sig bör. - Groovy 4/5
Tillbaka till dansgolvet. Man märker att albumet är producerat av Stuart Price. Bra gung men jag saknar det sentimentala. - The Dictator Decides 3/5
En lite mer introvert och anonym låt. Texten känns större än melodin. - Pazzo! 3/5
Dansgolvet igen. Nästan helt instrumental låt som förvisso svänger, men som inte säger mig så mycket. - Inner Sanctum 3/5
Albumets tredje singel. Även denna nästan helt instrumental. Det finns en vacker, melankolisk melodi här som desperat försöker få blomma ut. - Undertow 4/5
Så ja! Nu är vil tillbaka. Femte och sista singeln. Upptempo, fin melodi. Lätt att sjunga med. Hookigt och bra. - Sad Robot World 2/5
Hade helt glömt bort denna ballad! Lite fin men faktiskt lätt att glömma. B-sidematerial. - Say It to Me 3/5
Detta var fjärde singeln. Får inget riktigt grepp om denna. Verserna lovar någonting som refrängen sedan inte levererar. - Burn 4/5
Dansgolvsdunkadunka om att ”burn this disco down”. Lättare att ta till sig än albumets övriga danslåtar. - Into Thin Air 3/5
En helt okej låt och ett bra stängningsspår för detta album. Inget att skriva hem om, men helt okej.