Kategori: Eurovision Song Contest

ESC 1985

Nedräkningen fortsätter.
Eurovision 1985, i Göteborg, är helt klart ett favoritår; se bara på betygen nedan. WOW! Egentligen skulle vilken som helst av mina fulla femmor kunna utses till min favorit, men det är ändå den spanska Paloma San Basilios ”La Fiesta Terminó” som jag gått runt och sjungit på de senaste 24 åren, så min vinnare kommer således från SPANIEN. Älskar dramatiken och damens yviga gester och eighties appearance. De resterande femmorna: Irland (melodi nummer 1 nedan), Finland (2), Frankrike (6), Turkiet (7), Tyskland (10), Israel (11), Schweiz (15), Sverige (16) samt Luxemburg (18).
Fantastiskt! 10 fulla femmor! Av 19! Norska vinnaren (13) får med nöd och näppe en trea. Inga ettor eller tvåor utdelade. Fatta.

esc 1985
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

ESC 1984

Dags att fortsätta nedräkningen. 1984 var ett okej år, och det var svårt att hitta en fet favorit. Det blir ändå: LUXEMBURG. Ärtiga Sophie Carle framförde ”100% D’Amour” – en mycket fin popbit (plats 10/19). Synd bara att tösabiten sjöng mycket crappigt och ännu mer synd att det syntes så tydligt på henne att någon slajmig gubbe berättat för henne att hon skulle se så våpig och knullsugen ut som möjligt.
Andra fina låtar det här året då vidriga ”Diggi-loo diggi-ley” vann kom från Nederländerna (”Ik hou van jou” med Maribelle), Norge (”Lenge leve livet” med Dollie de Luxe), Spanien (”Lady Lady” med Bravo), Irland (”Terminal 3” med Linda Martin) samt Italien (”I treni di Tozeur” med Alice & Battiato).

Videon är härlig. Med finsk text och allt –>

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

ESC 1983

Jag har inget att blogga om idag (*chock*) och eftersom ni älskar mig vet jag att ni sitter på helspänn och klickar på ”uppdatera sidan” för att se om det inte ska komma nåt nytt, fräsigt inlägg snart.
Men tji.
Därför fortsätter jag ESC-nedräkningen. 1983 nu; även detta ett mycket bra år, men min favorit är trots allt: ISRAEL. Ofra Haza – kvinnan med den finaste rösten någonsin – framförde ”Chai” med elegans och klass. De tre små sekunderna, fyllda med småhysteriska instrument, mellan 2:13 och 2:16 i klippet nedan är orgasmiska.
Strax efter det israeliska bidraget lurar Storbritannien (”I’m never giving up” med Sweet Dreams), Spanien (”Quién maneja mi barca” med Remedios Amaya – som jag tyckte var riktigt otäck då, 1983) samt Belgien (”Rendez-vous” med Pas de Deux). Gillar även balladen från Luxemburg – ”Si la vie est cadeau” (Corinne Hermés), som vann över Ofra Haza med sex ynka poäng.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

ESC 1982

Nej, nu måste jag dela med mig av vilka låtar det egentligen var som var mina favoriter i Eurovision under åren som gick. Börjar från början – vilket i mitt fall betyder 1982; det var då jag blev ESC-slyna.
Min vinnare: PORTUGAL.
De fyra transliknande flickorna i Doce framförde ”Bem Bom” med fin sång och vacker koreografi. Det räckte dessvärre inte längre än till plats 13/18.
1982 var ett mycket bra år. Strax efter Portugal lurar Luxemburg (”Cours après le temps” med Svetlana), Israel (”Hora” med Avi Toledano) samt Jugoslavien (”Halo, halo” med Aska).

Läs även andra bloggares åsikter om , ,