Gästblogg: Bettan tittar in

Bettan här. Bettan i Solna. Ni har nog hört om mig förut.
Jag har just vaknat upp till ännu en tradig dag i arbetslöshetens Sverige. Ja, jag är arbetslös. Det där jiddret om att vara ”arbetssökande” eller ”mellan två jobb” är ju bara bull. Jag är arbetslös helt enkelt. Och oerhört fattig. Jag bor med min katt Kussimurran i en rätt ofräsch tvårummare i ett högt, högt hus i Solna. Min högsta dröm i livet är inte att få tag i ett arbete, nej, jag skulle mycket hellre bli hemmafru. Om jag bara kunde finna en karl. Det är svårt. När Herren delade ut vackra kvinnokroppar, sensuella ansikten och en påse silikon så stod jag dessvärre inte längst fram i kön.
Jag är rätt ful.
Jag är 160 cm lång och väger lite för mycket. Mitt hår är halvlångt och grått (eller cendréfärgat som de som säger mellan två jobb brukar säga). Stripigt är det också. Har inte riktigt råd att handla fint schampo och balsam, eller såna där mirakelkurer som de retuscherade damerna i tv-reklamen förgäves försöker kränga.
Jag orkar inte ens gå in på min hy. Problemhy säger vissa. Finnfejja säger jag.
Det här med stil och yta har jag lite lagt åt sidan då jag inte har så mycket att komma med. Trivs bäst i bylsiga tröjor och tights.
Får väl satsa på att bli den där roliga tjejen istället.
Jag har aldrig haft någon pojkvän. Sex däremot har jag fått rätt många gånger. Män är så desperata att de inte har något emot att knulla även den fula flickan. Då duger jag, och det må låta tragiskt men jag njuter av det. Tackar för uppmärksamheten. Dessvärre vill dessa män aldrig hångla medan vi gökar. Och de går aldrig ner på mig. Men men, man kan väl inte få allt.
Markus är en kille jag träffar då och då. Det är alltid samma visa: ”kom över med ett sexpack så fixar jag hamburgare och pommes”, säger jag och han går oftast med på detta.
Vi äter i tystnad medan vi ser första halvan av någon actionrulle. Persiennerna är neddragna för att dammråttorna inte ska synas så väl. Efter ett tag låter jag axelbandet åka ner och då vet Markus att den gröna lampan lyser. Han kastar sig på mig, drar ner mina mysbyxor och så gökar vi.
Efteråt dricker vi lite bira och därefter åker han hem. Jag äter de pommes som blivit över.
Ja, detta var lite kort om mig. En helt vanlig tjej i landet Sverige.
Bettan i Solna
PS Eftersom jag älskar särskrivning och dessutom stavar som en åttaåring så har denna text bearbetats av någon annan. Tack för hjälpen.

Kära läsare

Det är inte alltid lätt att vara self hosted-bloggare.
Igår kväll låg jag och njöt av hur vacker bloggen min var.
Ja, jag riktigt kved av stolthet där hemma i soffan.
När jag sedan började importera mina gamla inlägg började hela bloggen strula. Admin-sidorna blev liksom… vita. Det var hemskt. Jag skakade av skräck.
I morse insåg jag att jag inte kunde göra annat än att börja om. Så det gjorde jag.
Aaargh.
Mycket dramatiskt.
De senaste dagarnas inlägg kommer komma upp under kvällen.
De gamla kommer jag inte röra igen.
Nystart.
Ännu en ny början.
Nu försöker jag fixa till ett nytt tema. Hoppas det inte är alltför fult. Jo, det var det. Så jag kör på en lite mer neutral tills vidare.
Tack för er förståelse för mina ändringar.

Om bloggkraschen

Som ni förstår har bloggkraschen gjort mig deprimerad och jag har nu på alla tänkbara vis försökt komma på något sätt att hitta alla inlägg som försvann. Men nej. Jag måste alltså lägga in dem manuellt (har ju hela blogghistorien i worddokument).
Just nu importerar jag gamla blogspotbloggen så följer ni mig via RSS lär det rassla till ordentligt i korgen.
Därefter är det helt enkelt dags för mig att manuellt lägga in två års bloggeri, inlägg för inlägg.
Ja, ni vet ju att jag älskar min blogg. Att den är en stor del av MITT LIV och MIN PERSONLIGHET. Så har det varit ända sedan den där vinterdagen 2006 då den förste gossen klev fram till mig på ett dansgolv och frågade om det var jag som var jag.
Så är det.
Jag är inte längre Kim Milrell. Jag är kimmilrell.se.
Och jag älskar det.
Förresten så har jag för att undvika samma dilemma i fortsättningen öppnat en helt separat backupblogg. Jag tänker oerhört flitigt exportera mina inlägg till den hädanefter. Kanske en gång i månaden eller så.