Idag ska ni få se två klipp om hur kor behandlas – allt för att sedan malas ner och mätta era magar. Ni må tycka att köttfärs är smaskens men quornfärs är både godare, nyttigare och bättre för miljön.
Jag tror inte för ett ögonblick på att kor någonstans behandlas väl innan de slaktas mördas för att bli mat. Allt handlar bara om pengar och kossorna ses som produkter utan känslor.
Kor är nyfikna, smarta djur som tycker om att spendera sin tid tillsammans. De formar, likt hundar, flockar och lever och njuter av livet i grupp. Kor har täta band till sina kalvar och när mor och barn separeras kan man höra dem gråta efter varandra i flera dagar.
Ät dem ej.
Läs mer om dessa fina djur på goveg.com och se för allt i världen filmklippen nedan.
Kategori: Djur och deras rättigheter
Livet får en mening
Eftersom mitt liv känns ganska meningslöst och jag mellan varven drabbas av inget-jag-gör-har-någon-betydelse-panik känner jag att jag måste göra något som betyder någonting. Därför ska jag bli mer tydlig (och politisk kanske) när det gäller djur. Dessa underbara, fina varelser som människan så hänsynslöst utnyttjar. Det gör mycket, mycket ont i mig att se filmer som den jag publicerade igår. Det gör förhoppningsvis ont i varenda människa som är någorlunda frisk i sinnet, så varför får detta plågeri då fortsätta?
Jag är inte den som predikar om köttätandets vara eller icke vara – även om jag tycker det är väldigt onödigt att äta kött – eftersom det förmodligen är lika irriterande som religiöst påprackande. När det gäller pälsar däremot kan jag inte annat än kräkas ut mitt förakt. Hur, oh hur, en människa kan bära päls är för mig helt ofattbart.
Och hur kan man klubba ihjäl en säl? Se sälens blick. Det vänder sig i magen på mig och jag bryter nästan ihop av sorg.
Med detta vill jag säga att jag funnit mening och mål – jag ska göra vad jag kan för att hjälpa djuren. Det kommer säkerligen sätta sina spår i denna blogg.
Lycka är…
…när Sebbe lägger sig ovanför huvudkudden och placerar sitt håriga huvud bredvid mitt på kudden. Där ligger vi och snoozar ett tag innan vi ger oss ut i regn och rusk.
När jag kom till jobbet var jag övertygad om att den rolige bögkollegan skulle vara på plats (eftersom han igår sa “vi ses imorgon”). När jag ringde på dörren stod jag och läste DN och när dörren öppnades sjöng jag med min vänaste falsettstämma “goood mooorgooon”. När jag inte fick något glatt svar tittade jag upp och såg min nye grabb-grabbkollegas förskräckt förvånade min. Nåväl. Det bjuder jag på. Jag har förresten lite svårt att veta vad jag ska samtala med honom om men jag kom på häromdagen att vid ev. pinsam tystnad kan jag, eftersom han är långhårig, fråga vad han använder för balsam.
Funkyzeit mit Sebbe
Vi var nyss ute på kvällstur och Sebbe visade prov på sin mandom (?). Han blir nämligen oerhört upprörd när någonting befinner sig på en plats som tidigare var tom. Idag var det en enorm grävskopa som var boven i dramat. Mycket underhållande. Han skäller även på snögubbar och cyklar som lämnats kvar på marken.
Annars skäller han till min glädje väldigt lite. Aldrig på människor eller andra hundar (han svarar dock bestämt om han blir skälld på).
Han är så fin och snäll, min gosemose.
Funkyzeit mit Bruno
Sällan blir jag så irriterad som när jag, som nyss, toktrött försökte ta en powernap. Sebbe var lika trött han och så hörde han plötsligt något och skällde till. Det är inget trevligt ljud när man just är på väg att somna.
Jo, jag trotsade min onda häl, ja, hela onda benet egentligen, men hälen är värst, och gick hem från jobbet. Därefter en timmes stros med Sebbe. Jag åt ju en bit choklad på jobbet eftersom frukostbrödet blivit gammalt…
I övrigt en bra dag idag. Sköna Gucci som partner på jobbet och kamrat R kom överraskande förbi och släpade ut mig på lunch. Ljuvlig indisk mat med mycket spenat!