Nu har jag fått hem min hund – eller alfahanne som de kallade honom (han försökte dominera dem, han är ju i den ålder nu)…
Jag kom in på kliniken precis när Sebbe skrek som mest. De höll på att avlägsna kanylen fick jag senare höra. Den som inte är djurvän borde få tillbringa en eftermiddag i väntrummet på en djurklinik. Sedan, innan jag fick komma in hörde jag hur han gnydde i buren i rummet intill. Det var hemskt plågsamt. När jag väl fick se honom tittade han blygt in i rummet och när han såg mig började han vifta på svansen och sedan satt han trygg i min famn.
Jag var blödig hela tiden, så klart.
Nu sitter han pömsig i min famn. Har duschat av honom lite (han kissade på sig hos veterinären) och tagit bort förbandet på den rakade lilla tassen. Mitt hjärta blöder (insiderblinkning till Hetero-Jompa).
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik