And she’s never coming back

Vilken… helg.
Träffade som sagt Dansken i fredags och tro det eller ej men han är fortfarande kvar. Jag är tillbaka på jobbet, dock.
Lördagens spontana tillställning blev lyckad och mycket trivsam. Jag tänkte på hur roliga mina vänner är. Fantastiskt roliga faktiskt.
Kvällen slutade på nattklubb och det var en av de där ljuvliga sommarnätterna då man har vänner omkring sig, en flirt framför sig och man bara råkar springa på kollegor och annat löst folk. Och man sitter med sin flirt på uteserveringen och det är varmt ute och man känner sig snygg och lyckad och så säger flirten bra saker.
Jag har skrattat hela helgen. Som jag berättat tidigare har jag och Dansken samma humor och han är så rolig att det räcker med att titta på honom för att bli glad. Vi satt på balkongen igår och drog våra favoritrepliker ur Sex and the City.
And she’s never coming back.
Och så såg vi så klart två hela säsonger under gårdagen.
Jag har nog lite träningsvärk i magen efter allt skrattande (mycket bra träning) och jag vet inte vart allt detta leder (vi är inte där ännu) men ett gott skratt får vi på vägen.
Och hur – hur – kan man vara så lång, så smal och ha så perfekt hållning?