Jag tycker ju att människor generellt sett är as, men då och då dyker det upp riktiga finingar. Eftersom jag nu (efter en kräkrisig morgon) är på soligt humör vill jag hylla två människor som gjorde min dag för ett tag sen. Först den där damen som, när jag och Sebbe strosade hemåt, stoppade mig på gatan och varnade för “allt krossat glas som ligger där borta”. Tack, så vänligt! Jag visste det redan, så klart, men tackade ödmjukt och artigt. Samma dag tänkte jag på hur mycket jag gillar den där libanesiska kvinnan som driver den lilla kvartersaffären (en sån vi så slarvigt ofta kallar turkbutik). Hon småpratar om roliga saker. Inte sånt där blaha som väder eller vind, utan kul saker. “Åh, har du skaffat mustasch”, sa hon en gång, “så stiligt!” Ja, jag gillar henne och hennes hunkige karl och deras blyga, rara dotter som jag för övrigt tror är lite kåt på mig.