Mamma

Mor min ringde – trevligt.
Var just ute och kvällskissade med Sebbe som nu lade sig i mitt knä (och ilmaisi…).
Vet inte varför jag varit på dåligt humör idag men när jag lyssnade på soundtracket till Brokeback Mountain blev jag nedstämd istället. Melodislingan som går som en röd tråd genom filmen som också återkommer flera gånger på CD:n, som i öppningsspåret Opening, är magiskt. Det är både vackert och så oerhört sorgligt. Men det är ändå skönt att kunna känna. Alla har ju inte den förmågan.
Det är verkligen ingen klyscha att man träffar en massa, massa människor när man är hundägare. Rätt kul faktiskt. Man talar med folk man annars aldrig skulle tala med och som man bara har en sak gemensamt med; man är hundägare.
Humöret är inte det bästa idag, dessvärre. Vet ej varför. Hoppas jag blir uppiggad snart. Kliar i halsen som om jag är på väg att bli sjuk.
Håller på att rensa den stationära datorn i vardagsrummet.
Så har det snöat igen. Det var ju mindre kul (men betydligt lättare för Sebbe att hitta en toalett…). Dagens tidningar; vad har hänt här då? Vad är det för drama.. Människor är konstiga. “Hey, vi måste ju ta livet av den lilla bebisen så ingen får veta om vår kärleksaffär.” Nu slutade det ju med att mannen inte bara var en otrogen karlslok; han var dessutom mördare.
Ikväll får jag inte glömma att se 45 Minuter. Renée Nyberg är en av de bästa på svenskt TV, enligt mitt tycke och smak. Men innan dess blir det hemma-fru-TV, dvs. Oprah.