Eftersom mitt liv känns ganska meningslöst och jag mellan varven drabbas av inget-jag-gör-har-någon-betydelse-panik känner jag att jag måste göra något som betyder någonting. Därför ska jag bli mer tydlig (och politisk kanske) när det gäller djur. Dessa underbara, fina varelser som människan så hänsynslöst utnyttjar. Det gör mycket, mycket ont i mig att se filmer som den jag publicerade igår. Det gör förhoppningsvis ont i varenda människa som är någorlunda frisk i sinnet, så varför får detta plågeri då fortsätta?
Jag är inte den som predikar om köttätandets vara eller icke vara – även om jag tycker det är väldigt onödigt att äta kött – eftersom det förmodligen är lika irriterande som religiöst påprackande. När det gäller pälsar däremot kan jag inte annat än kräkas ut mitt förakt. Hur, oh hur, en människa kan bära päls är för mig helt ofattbart.
Och hur kan man klubba ihjäl en säl? Se sälens blick. Det vänder sig i magen på mig och jag bryter nästan ihop av sorg.
Med detta vill jag säga att jag funnit mening och mål – jag ska göra vad jag kan för att hjälpa djuren. Det kommer säkerligen sätta sina spår i denna blogg.