Skräp

Jag är en vän av ordning. “Ordning och reda, hyfs och fason” är mitt motto. Mitt mantra. Det värsta jag vet är folk som slänger skräp i naturen, det har jag bloggat om många, många gånger. Jag har även nämnt den där (moderaten) jag dejtade för många år sedan som kastade ett tomt ciggpaket (rökare – usch) på gatan med motiveringen; “det skapar jobb”. (Nej, jag dejtade honom inte efter det.)
Ett tag hade jag ovanan att städa krogtoaletter. Alltså när jag var där som gäst. Faktiskt helt sant och ett litet skämt bland mina vänner. Jag tyckte helt enkelt att det var pinsamt om det låg papper och annat på golvet när jag lämnade muggen så jag såg till att det var fräscht när jag gick därifrån. Har dock slutat med detta.
Mitt nya irritationsmoment är hurtiga lärare som tvingar ut eleverna på tråkiga tipsrundor i skogen. De plockar inte ner sina lappar som de med sina spetsiga lärarfingrar häftat upp på gråtande träd och chockade stolpar och jag ser lapparna varje dag. Gamla Kim M skulle ha plockat ner och slängt dem i soporna (papper för sig och plast för sig så klart…) men Kim M a’ la 2007 orkar inte. Jag kan inte gå och städa efter folk längre.
Nu har jag noterat att vissa inplastade lappar fallit till marken men jag låter dem ligga. Vänligen; sätter du upp tipsrundelappar i skogen tar du ner dem när rundan är över.
För övrigt, och även detta har jag nämnt tidigare, stör jag mig på katt-och-råtta-leken när det gäller klotter och sabotage. Man ser en krossad ruta en kväll. Dagen efter är den lagad. Samma kväll är den åter krossad. Morgonen därpå lagad. Vad är poängen? Låt allting förfalla en gång för alla så huliganerna ser hur trevligt det ser ut med klotter och krossade rutor. Sedan kan man lugnt och stilla fräscha till allting igen. Bara en tanke. För hur länge kan man fortsätta med denna eviga cirkel?