Raringar.
Onsdag är här och Kimmans helg är över. Välkommen du ljuva tredagarsvecka – snart är det helg igen och jag längtar hårt.
Det har varit en turbulent tid och jag har varit ur gängorna. Humöret har varit sådant att jag har blivit irriterad varje gång telefonen ringt eller jag tagit emot ett sms osv osv eftersom det inte har varit Y. Men det börjar gå över. Jag inser att han inte kommer att ringa och säga: nej, det här går inte. Jag kan inte leva utan dig, baby.
It’s not gonna happen.
Det känns väldigt konstigt att tala med ett nyblivet ex. Där man tidigare sa: “puss” säger man nu… “bye”. Hahaha. Det känns fel. Töntigt.
Jag har förresten aldrig blivit vän med mina ex, med ett litet undantag (+ Y).
De har ju ta mig tusan inte förtjänat det.
Så ja. Nu går vi framåt.