Lång, lång, superlång näsa

Ni vet hur karlar är – långsamma. Och de kan inte bestämma sig. Eller ta för sig. De bara flyter.
Innan jag träffade Y hade jag två mycket fina män på gång. Ingen av dem tog någonsin steget – de bara väntade (på någonting). Nu har de upptäckt att det är k-ö-r-t och de hör av sig och gnäller.
“U-u-hu-huu, jag ser att du har träffat någon. Jaha. Ha det bra då.”
Jag svarar vasst och lagom syrligt: “Ja, så går det när man bara går och dräller!”
Livet är för kort för att bara gå runt och fantisera.
TA FÖR ER.
För i helvete. Alltid har de varit likadana – hala – och så kommer de och gnäller.

(Ja, jag är jävligt nöjd just nu. Faktum är att jag nog aldrig har varit mer tillfreds.)