I närheten av mitt hem finns en liten backe som leder upp till en minimal skogsdunge. I backen brukar jag se en ensam kvinna med djupa fåror i ansiktet. Hon vandrar fram och tillbaka. Även på julafton traskade hon upp och ner i backen.
Vore jag inte så rädd för människor skulle jag kanske prata lite med henne. Som det är nu så vågar jag inte. Vad gör man?
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik