Att Sebbe lever i en mycket musikalisk miljö förstår ju vem som helst och nu ska jag berätta en rolig (så himla rolig är den väl inte) sak som inträffade för några dagar sedan.
Jag har refrängen till en favoritlåt som ringsignal och Sebbe reagerar alltid mycket starkt när det ringer (och mellan 18 och 19 bör man inte ringa, ty då sover vi båda middag i soffan). Låten ifråga hade jag inte lyssnat på på ett tag men nu gjorde jag det. Sebbe låg i fönstret och vakade över sina ägor och när låten hann fram till refrängen skällde han till och satte sig upp.
Av detta lär vi oss att hundar känner igen en bra refräng när de hör den.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik