Häromdagen rotade jag runt i såna där roliga lådor som många av oss har hemma; lådor fyllda med gamla och nya saker som måste sparas men som inte kan direkt kan sorteras.
Hittade bland annat denna gamla Mina Vänner-bok. Jag gjorde den när jag var nio år ung, med hjälp av gult papper, en rosa penna och ett blommigt kalkyleringsark (har för mig att de hette så). Minns det som vore det igår.
Trots mitt extravaganta leverne och mitt flärdfulla sociala liv så har jag ju en arbetarklassbakgrund i bagaget och eftersom jag inte kunde få allt jag pekade på så fick jag göra’t själv. Däribland denna bok.
Ja, min bakgrund gjorde mig helt klart till en fin och bra man; en ödmjuk och hårt arbetande sådan. En kreativ klassresenär. Nu sitter jag här på min bergstopp och njuter av utsikten och jag njuter av att jag kan ge mig själv det mesta jag pekar på (vilket inte är så mycket eftersom det jag mest av allt önskar mig är en människa som stannar kvar när de andra går) och jag är tacksam över att jag för några år sedan kunde köpa en sån där Mina Vänner-bok för vuxna. Mer om den nån annan gång.
Till vänster ser vi omslaget. Till höger ser vi min far som fyllt i sina uppgifter. Han var 35! Som jag om 37 dagar!
6 reaktioner till “Gör det själv”
Kommentarer är stängda.
Den kreativa ådran är stor… liksom hjärtat och hjärnan!
Tack. Och fötterna!
Jag hade varken sådan bok eller poesibok. Däremot har jag skrivit i många sådana. Undrar vad jag skrev? Däremot så hade ömma modern det när hon var barn på 50-/60-talet. Väldigt roligt att läsa i nu. Och imponeras över. Småungar med den mest perfekta handstilen. Vi 70-talister skriver som krattor.
Du skrev vackra dikter om kärleken.
Eftersom jag inte hade annat att göra än att sitta ensam på mitt rum och skriva så skrev jag som en 50-talsdam (dock ej när jag var nio). Numera blir det lite upp och ned.
Lite tisdagsretro är ju aldrig fel…
Utan retro ingen framtid, som vi säger här på kimman.se.