Jag vet att jag tjatat sönder ämnet men ni som någon gång dumpat den hemska drogen fru Nikotin vet hur svårt, tungt och deprimerande det är.
Som så många gånger tidigare i mitt liv kom så fru Ciccone till undsättning. Hon sa: “Ska du ens fundera på att komma till min konsert så ska du bli fri från nikotinets bojor innan veckan är slut”. Undergiven som jag är gör jag som jag blir tillsagd.
De senaste dagarna har jag varit mycket asocial och introvert. “Nej”, svarar jag på inbjudande SMS, “jag vill inte träffa någon. Jag har ont i huvudet och jag mår illa och jag är yr och jag är inte särskilt trevlig just nu. Vi hörs nästa vecka”.
Det gäller att hålla sig sysselsatt så i förrgår roade jag mig med att skura under badkaret och igår handlade jag en massa nya städprylar och -medel. Fysiskt slit underlättar och tröttar ut!
Så hur går det då? Jo, i förrgår en snus på morgonen och en på eftermiddagen. Igår en på eftermiddagen. Idag håller jag nollan med hjälp av nikotintuggummi.
Hej då.