Pryd men kul italienare

Här har jag äntligen en ledig dag och jag tänkte börja den med att berätta lite om gårdagen.
Jag hade preliminärbokat ett restaurangbesök med Italienaren men när jag kom hem från jobbet var jag sliten och trött och på dåligt humör och till råga på allt fick jag inte tag i någon hundvakt så jag avbokade. En timme senare var jag märkligt nog väldigt på G och dessutom hade jag plötsligt hela två stycken tillgängliga hundvakter. Alltså drog jag tillbaka min avbokning och snart befann sig Sebbe hos Dansken på Östermalm medan jag mötte Italienaren på Söder. Han hade tänkt ut en för mig okänd restaurang men när vi kom dit insåg jag att de hade noll (0) vegetariska alternativ. Till och med salladen var köttig. Efter lite trippande fram och tillbaka längs Stockholms oerhört dimmiga, folktomma Gotham City-liknande gator föreslog jag att vi skulle gå till min favoritindier. Sagt och gjort. Det blev ljuvligt god mat (menyn på detta fräsiga ställe innehåller hela två sidor fullmatade med den ena fantastiskt goda vegatariska rätten efter den andra), trivsamt prat och heta blickar.
Därefter gick vi till favoritkrogen för en öl respektive cola (gissa vem som blev tipsy på den lilla biran till maten…). Vi var båda rätt trötta och dessutom stod mitt exexexex och hans skräniga gäng två meter från oss och eftersom han är en mupp som gärna stirrar i smyg men vägrar säga hej så avslutade vi kvällen där och då. Eller ja, det blev ju lite hångleri hånglera vid tunnelbanan också.
Låt mig berätta lite kort om denne italienare. Han påminner lite om mitt exexex Miljonären (endast de goda egenskaperna). Han har bott i landet i mindre än ett år och han är både rar, snygg och smart. Nio år äldre än undertecknad. Stiligt klädd är han också, och han har good manners, vilket är ovanligt i denna värld. Och mycket uppskattat.
Italienaren är väldigt pryd verbalt, vilket naturligtvis lockar fram mina mest vulgära uttryck. Underbart!
Det enda negativa (hittills) är att han inte är så bra med hundar. “Jag är mer en kattmänniska”, säger han, men jag ser att han försöker umgås med Sebbe, och det är ju fint.