Jo, alltså lite existentiell ångest råder här för närvarande.
Vad är egentligen viktigt i livet och hur i hela friden ska vi hinna med att göra just det som faktiskt betyder någonting?
Jag lyssnade på en podcast för några dagar sedan, där husguden Alexander Bard sa nåt i stil med att eftersom vi människor (till skillnaden från djuren) vet att vår tid här är begränsad, så inser vi vikten av att fylla tiden med sådant som är meningsfullt.
Utan denna vetskap skulle allt kännas väldigt meningslöst. Och så är det ju.
Jag vet ganska exakt vad jag vill och vad jag önskar mig men jag vet inte hur jag ska förverkliga dessa drömmar.
Och även om jag har ett hum så vet jag inte hur jag ska ha tid och ork, eftersom vardagen kräver sitt.
Så känns det just nu.
Jag införskaffade en töntig bok som är som ett ”projekt” som varar i 52 veckor. Kanske kan denna bok hjälpa mig att sortera tankarna?
Den första mars kör jag igång med detta ”projekt” så jag kanske får anledning att återkomma till ämnet.
Men nu ska jag åka till jobbet.
Eftersom: livet.