Har varit på polikliniken idag och jag måste säga att jag har ett helt TEAM omkring mig. Ett team som vill mig väl och som ”står på min sida”.
Jag blir alldeles rörd.
Förutom den unga kvinnan på polikliniken så har jag FPA-personer som hjälper med en miljard jobbiga blanketter och annat vardagstjafs som mitt huvud inte orkar hantera just nu.
Damerna i öppenvården. De på rehab som jag fortfarande kan ringa till. Läkare. Psykolog. Samt de nya vänner som jag har lärt känna under denna rumba.
Alla vill de mig väl. En fantastisk känsla mitt i all misär. Känner mig inte helt kasserad.
Tack för hjälpen, Helsingfors stad. (Av dig har forna hemstaden Stockholm en hel del att lära.)
