Flera nya kontakter idag. Bra och mindre bra.

En idiot skrev till mig på ett community.
Han hade ingen ansiktsbild, utan bara en överkroppsbild. Ja, det var ju en stilig överkropp, men jag är en sån som kräver att få se fulfejan.
Han skickade plötsligt nakenbilder på sig själv.
”Jaha”, svarade jag, ”jag ser en lem men inget ansikte”.
Då låtsades han skicka bild på trynet.
Sedan skrev han ”fick du ansiktsbilden?”
”Nej.”
”Kanske nåt tekniskt fel då.”
”Nej, det vore väl lustigt om dina nakenbilder kommer fram men inte din bild på truten. Skärpning.”
Trodde att han skulle bli sur men det blev han inte.
Istället skrev han: ”Vi kanske kan ta en öl till att börja med?”
Skulle inte tro det, så jag jag loggade ut.
Fick ett meddelande från en (kanske) reko ung man.
Vi låg på samma våglängd. Det kändes direkt.
Det blev ett kul ”samtal”.
Han skickade bilder på sig själv. Bland annat en där han bar en scarf över halva ansiktet.
”Jag skulle vilja dra ner scarfen”, skrev jag, ”och kyssa dina feta lips”.
Han var rolig och snygg.
Jag gillar roliga och snygga.
Dock ej oseriöst roliga, utan så där arty kuliga.
Lite udda och lite svåra.
Kanske är det det som är mitt problem.
Kanske borde jag försöka finna någon stel, trist typ.
Trist men trygg.
Men usch så tradigt.
Nej, det skulle inte gå.
Stela, trista typer faller inte för mig eftersom de finner mig för ”excentrisk” eller nåt. För ”mycket”.
Människor med psykiska besvär dras dock till mig. Jag vill ju gärna ta hand om dem. Bota dem. Få dem att må bra.
Det funkar aldrig med sådana.
Nej, jag ska nog försöka snärja mannen med scarfen.
Jag skrev att han inte ser ut som han heter; att hans namn inte passar honom.
Han undrade hur en sådan ser ut och jag svarade: ”En **** ser nog lite… eh… svennigare ut. Med finnar i fejset och lite glåmig hy. Torrt och en aning tunt hår. Dåligt schampo, det syns.”
Han skrattade till. Jag trivs bra med mig själv när jag får någon att dra på smilbanden. Då känner jag mig lite lyckad.